Någonting jag stör mig på är människor som vill ge sken av att vara några slags revolutionärer (Ja, fett bajsnödigt ord men vad ska man annars kalla det? Dom använder ju det ordet själva..) men som samtidigt är emot våld per definition. Jag menar nu så klart inte att man ska vara för våld heller, då det är ett uttryck för maktassymetri etc. etc. men att per definition vara emot det är, förlåt mig, efterblivet. I alla fall om man tror sig vilja åstadkomma någon slags samhällsomdaning. Makthavarna (både formella och informella) kommer inte släppa makten bara för att vi säger åt dom, bara för att vi sätter oss ner och binder blomsterkransar och sjunger "We shall overcome". Nej, det lär inte bli någon långvarig revolution, inte en enda förändring kommer komma ur detta hippieflummeri, för det hotar på intet sätt tingens varande ordning. Inte på något sätt.
Våld är inte bra. Det kan vara nödvändigt, men varken bra eller dåligt per definition. Feel free att applicera ovanstående resonemang på vilken situation du vill, vilken maktassymetri som helst eller hur långt draget till sin spets du vill. Kör på, testa mig.
Våld är inte bra. Det kan vara nödvändigt, men varken bra eller dåligt per definition. Feel free att applicera ovanstående resonemang på vilken situation du vill, vilken maktassymetri som helst eller hur långt draget till sin spets du vill. Kör på, testa mig.
Kommentera