Att hår blir slitet är ett stort problem. Ni vet, man vaknar på morgonen och känner sig någorlunda pigg och utvilad, ser sig i spegeln och får syn på håret. Under natten har det liksom trasslat ihop sig till någonting som närmast liknar en svintoboll full med stekflott (ungefär så fräscht). Nej, jag måste uppsöka en frisör, snarast. Det är katastrof, och jag kan ju inte ha mössa på min för all framtid.

Jag hatar att gå till frisören. Det är samma visa varje gång, jag får dåligt samvete för att jag aldrig går dit och när jag väl gör det är håret så slitet att det nästan går av av sig självt. Sen ska man kallprata med frisören också, och det är alltid om samma saker. Skola, jobb. Bara det. Det är så stelt så man skulle kunna plocka bitar av luften och samla i små små burkar märkta "obekväm stämning". Sen samma fråga som varje gång. "Är det din naturliga hårfääärg?" "Åh den färgen är svår att få till på konstgjord vääääg". Ska gå till samma ställe som förra gången tror jag, det var bra. Jag kom dit utan förvarning, fick vänta 5 minuter, satte mig och gav instruktioner, frisören klippte. Enkelt, snabbt och utan obekväma artighetsfraser. Om man kunde klippa sig hos en robot skulle jag göra det.

Här är en bild på Slice från när vi spelade basket på en för oss ny barreplarre (haha) i tisdags. Det var fint men planen var waay för stor för att köra 2 mot 2 på.

Kommentera

Publiceras ej